Det kan straffa sig att studera som elev med funktionsnedsättning

Nyhet 2021-08-24 - Ta del av debattartikeln som publicerats i Kristianstadsbladet under sommaren 2021. Tillsammans kämpar vi för lika förutsättningar och möjligheter till utbildning och delaktighet.

Flicka med rullator

Debattartikel 2021-08-24

Att unga vuxna med funktionsnedsättning tvingas leva på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige. Vi kräver en omedelbar förändring så att alla, oavsett funktionsförmåga, ges samma förutsättning att leva ett värdigt liv med möjlighet till utbildning och delaktighet.

 

Sverige har en myndighet för delaktighet- vilket vi tolkar som att Sverige har höga ambitioner gällande just delaktighet. I Sverige har alla barn rätt till utbildning.  Myndigheter och kommuner har otaliga policys och dokument om att alla ska ha samma möjligheter till delaktighet och en stimulerande tillvaro. Fina ord och höga ambitioner- men hur ser det ut i verkligheten?

 

Vi företräder folkhögskolor som bedriver utbildning för personer med funktionsnedsättning. Folkhögskolan är en av få instanser i Sverige som erbjuder en fungerande individanpassad utbildning för unga vuxna med funktionsnedsättning. De senaste åren har vi bevittnat en dyster realitet då våra elever fått indragna aktivitetsersättningar, en konsekvens som direkt påverkar elevens möjlighet till delaktighet och utbildning, och som skapat enorm stress och oro.

 

Inspektionen för socialförsäkringar, ISF, bekräftar vår bild. I mitten av mars i år kunde vi läsa i deras rapport att drygt 2 900 unga vuxna med funktionsnedsättning mellan 20 och 24 år som ISF följt, har samtliga fått avslag på ansökan om aktivitetsersättning hos Försäkringskassan (under åren 2015 till 2017). Ingen av dem hade haft aktivitetsersättning tidigare.

 

Året efter avslaget hade hela sju av tio av de unga vuxna bara låga eller inga inkomster. Fyra av tio tvingades söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten och var femte fick nyinkomna skulder hos kronofogden. Det är en betydligt högre andel än hos andra unga, visar ISF:s rapport. Vidare skriver ISF att den ekonomiska utsattheten kvarstår i flera år. Exempelvis hade hälften av de unga vuxna med funktionsnedsättning fortfarande inga eller låga inkomster tre år efter att Försäkringskassan hade avslagit deras ansökan om aktivitetsersättning.

 

Att unga med funktionsnedsättningar ska tvingas söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten är långt under lågvattenmärket för vårt välfärdssystem. Aktivitetsersättningen är ingen lyxlön precis, redan den är mycket lågt satt. Men ekonomiskt bistånd från socialtjänsten innebär ännu mindre pengar, som dessutom behöver sökas varje månad. Detta bidrar till enorm stress, oro och i värsta fall isolering.

 

Låt oss berätta om ett exempel på en av våra deltagare som råkat ut för just detta. Vi kan kalla henne Maria. Maria har under många år gått så kallad allmän kurs på en av de största folkhögskolorna i Sverige för personer med funktionsnedsättning. Allmän kurs ger möjlighet till att läsa in behörighet för den ordinarie gymnasieskolan. När hon slutade på skolan fick hon inte ta med sig sin aktivitetsersättning med motiveringen att om hon har läst in behörigheter på gymnasienivå så har hon arbetsförmåga. Detta trots att hennes studiegång varit helt anpassad efter hennes förmåga. Att sätta likhetstecken mellan en sådan skolgång och att ha full arbetsförmåga är inte rimligt.

 

Konsekvensen av Marias flit och vilja att utbilda sig straffade sig i form av att Försäkringskassan drog in hennes aktivitetsersättning!

 

Dessvärre är detta fall inget undantag. För varje person vi möter på våra skolor finns berättelser om rädsla och oro att mista rätt till aktivitetsstöd, rätt till assistans eller liknande.

 

Avslagen i ansökningarna om aktivitetsersättning ökade omgående när regeringens nya styrdokument kom. Regeringen medger att det har gått snett och att det krävs ny lagstiftning. Men varför agerar regeringen så långsamt? Det handlar ju inte om månader, utan om flera år som gått utan att det skett någon förändring. Under tiden får vi bevittna våra elever som lever med ständig oro och där ambition och viljan till utbildning och delaktighet straffar sig.

 

Stämmer det att vi vill ha ett samhälle där alla ska känna delaktighet och där alla ska kunna utbilda sig oavsett funktionsförmåga - då krävs det betydligt mer.

 

Vi kräver svar från ledande beslutsfattare- är tanken att unga vuxna med funktionsnedsättning ska leva på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten?

 

//

 

Jenny Anderberg, Rektor på Furuboda folkhögskola

Daniel Unnerbäck, Rektor på Valjevikens folkhögskola

Torkel Freed, Rektor på Fellingsbro folkhögskola

Ole Busse, Rektor på Ädelfors folkhögskola

Linda Nilsson, Rektor på Österlens folkhögskola